Känner någon som fått diagnosen cancer och som går igenom en tuff resa. Jag blir arg på cancer och jag blir arg på att vissa människor tjänar pengar på att andra människor fått cancer. Om du vet att du kommer att tappa håret och någon lägger fram en liten jerseymössa framför dig.. Köper du den då? Klart som korvspad! Spelar det någon roll att den lilla svarta mössan kostar 500 kronor? Nej! Du har ju faktiskt fått rabatt. Den billigaste peruken kostar 3000 kronor och schampot för att rengöra den kostar 1000 kronor. Jag bjuder på en totalt naturlig och oredigerad bild av mig själv. Kvinnan som ska få mina sydda huvudbonader av jerseytyg i olika färger är trots cancer snyggare än mig. Jag är den där simpla kvinnan au naturelle med fotriktiga skor och bekväma kläder, men jag vet att hon kommer att matcha med snygg makeup och fina kläder. Jag hittade ett mönster på Daydream Believers. Gillade modellen och den sitter mjukt och skönt på huvudet.
Med självutlösare lyckades jag till och med fota bakifrån! Jag kommer att sy ett par extra som kan delas ut till behövande. Det är nämligen så att det kostar ofantligt mycket även rent ekonomiskt att få cancer. Resor till sjukhuset varje dag om du har otur, peruker med tillbehör, huvudbonader, mediciner.. Vi pratar om tiotusentals kronor som ska skrapas fram i värsta kris. Har du riktig otur så är du dessutom arbetslös. Nej, vet du vad.. Detta blir mitt lilla statement i frågan. Jag drar mitt lilla strå till stacken. Man lär sig uppskatta vardagen lite extra när man möter svår sjukdom och kris. Stöd forskningen om cancer!
Inte bara ett litet strå - uppriktig omtanke som få tar initiativet till - jag är full av beundran!
SvaraRadera